Fram till den 24:e november visar Museo Correr i Venedig utställningen Julian Schnabel. Permanetly Becoming and the Architecture of Seeing, som gör ett retrospektiv av New York-konstnärens verk. Visningen sammanträffar med Venedigbiennalen och är producerad av Arthemisa Group med Fundación Musei Civici de Venecia.

Utställningen är curerad av Norman Rosenthal och presenterar en 40 verk som går från 70-talet till nutid av den mest intressanta nordamerikanska neoexpressionistiska konstnären, vars inspirerande poesi är djupt påverkat av Jackson Pollocks verk. Schnabel är målare, skulptör, filmare och har även provat på att göra musik.
Julian Schnabel kommer från en judisk medelklass familj, han föddes 1951 i New York. Han studerade konst på University of Houston, där han utexaminerades som Bachelor of Fine Arts. Han fortsatte med sina studier på Whitney Museum of American Art i New York, där han presenterade som ansökan ett konceptuellt verk där han hade lagt diabilder med hans verk mellan två bröd, som skinkan i en stor smörgås. Verket orsakade uppståndelse, men han blev snabbt antagen på skolan.
Hans karriär var inte lysande, tvärtom, Julian var tvungen att arbeta som kock under en lång tid för att kunna ta hans verk framåt. Det var bara 1975 som han kunde ha en individuell utställning på Museum of Contemporary Art of Houston.
Schnabels verk är en del av den konstnärliga rörelsen Bad Painting, en neoexpressionistisk tendens. Neoxpressionism kommer ursprungligen från Tyskland, från slutet av sjuttiotalet och var starkt kopplad till den italienska transavantgarden och den franska figuration libre och bredde ut sig till USA med kraft. Denna rörelse kännetecknas av den brutalitet som den hanterar linjer och användandet av dekadenta material. Dess sökande att uttrycka de sociala förändringarna som påverkar moderniteten genom dekadensen av en del material, gör den till en egen rörelse från en tid som kom att främja de politiska förändringarna mot globalisering, den fria marknaden och den ekonomiska neoliberalismen. Därav även känd som ”Neue Wilden” konst.
Ett av de verken som fick ett stort genomslag var Plate Painting, ett stort verk med trasiga keramiktallrikar, som förde honom till Venedigbiennalen 1989. I hans verk använder han sig av scenografier från kabuki teater, färglada sammetstyger och en del element som ger hans verk en stämpel utan dess like.
Schnabel har även fört hans genialitet till filmen och musiken. Hans tre filmer Basquiat (1996), Before Night Falls (2000) och Fjärilen i glaskupan (2008) har hyllats i Cannes och Venedigs filmfestival.
Han har även gjort en del musik och spelat in skivor med bas spelaren och producenten Bill Laswell, Bernie Worrell, bland de som finns med på funk-rock skivan Every Silverlining Has a Cloud, där Schnabel har skrivit texterna.
För mer information: http://www.museiciviciveneziani.it/frame.asp?pid=2044&musid=243&sezione=mostre
Nancy Guzman
Julian Schnabel utställningen är ett bra alternativ för aktiviteter denna sommar. Om du hyr lägenheter i Venedig besök Permanently Becoming and the Architecture of Seeing på Museo Correr och sedan kan du promenera längs staden många kanaler under månskenet och äta middag på en liten trattoria.
Kontakta mig
Översatt av: Gaby
Kontakta mig